Aldrig mer! Del 1...
Okej då skall vi börja denna hemska historia. Jag kommer behöva ta pauser i denna skrivning . Tänkte därför göra som så att jag delar upp de i kapitell typ. Och tillslut en samanfattning om vad ja tycker om abort.
Som jag skrev i förra inlägget så är jag extremt fertil (Lätt för att bli gravid). Detta som ni förstår har lett till en del hemska historier. Ingenting jag egentligen vill dela med mig av men kände att det finns så många olika åsikter om Abort just nu så jag var bara tvungen att berätta min historia.
Jag är som ni vet snart 21år. Jag har genomgått 5st aborter :( Jävla idiot tänker ni säkert nu men jag anser inte att jag är de. Jag skall nu berätta dessa 5 historier. Tänker inte nämna ålder eller namn. Och hoppas att ni respekterar det.
Jag började med p-piller i tidig ålder då jag kommit överens med min barnmorska att det var ett bra alternativ då jag hade fast förhållande. Började då med Neovletta 21 har jag för mig dom hette. Dom funkade kanon bra och det kändes ju helt underbart att kunna styra lite över när mensen skulle komma och så vidare. Barnmorksan gav mig då tipset att för att komma ihåg att ta pillret så är det en smart idé att ställa alarm på mobilen samma tid varje dag som de är dags att ta dem. Smart tänkte jag och gjorde det med en gång jag satt där i hennes stol. Återkommande alarm varje dag. Och gud va bra det va tyckte jag . Alarmet ringde varje dag och jag tog dagens piller.
Det dröjde ca 4månader av mitt käkande av Neovletta tills en konstig dag då jag förväntade min mens. Den kom inte . Konstigt tänkte jag men den kommer väll snart. Inte de. Ringde till min barnmorska och sa att den inte kommit. Konstigt tyckte hon me men slängde ur sig att men Malin du går ju upp å ner i vikt väldigt mkt hela tiden de är garanterat därför den inte riktigt kommer som den ska. Jaha tänkte ja, Det var ju ändå en läkare som sa det till mig och klart man litar på de.
Det kom ingen mens den månaden. Och månaden efter min beräknade mens vecka låg jag och spydde som ett djur på toaletten. Första tanke. Magsjuka. Ringde till barnmorska igen och berättade. Hon ville att jag skulle komma in vilket jag gjorde. "Malin vi ska göra ett graviditetstest" VAA? tänkte jag, varför då? JAg åt ju p-piller och va ju hur noga som helst dom var ju mitt liv. Mycket riktigt så var jag gravid. Min första graviditet. Tankarna bara snurra runt i huvudet på mig . Jag var ju inte gammal. Vad ska jag göra. Detta resulterade i en medicinsk abort. Jag vågade inte ens berätta för min dåvarande. Och han vet inte om de än idag. Jag åkte till Östra med min lilla syster. Ja, min lilla syster fick följa med mig . Jag var så rädd. Och hade ingen aning om vad som skulle hända. Fick tabletter högt och lågt kändes det som. USCH. Fick ligga i ett rum med x antal andra tjejer som grät av smärta. Jag hade inte börjat känna någonting då. Men sen...
En smärta som inte går att jämföra med någonting annat strålade genom hela mig . Tårarna sprutade från mina ögon och jag visste inte vart ja skulle ta vägen. Hanna ringde på klockan och in kommer en sköterska. "Oj lilla Malin här skall du få lite morfin" Fick morfinet men det hjälpte inte någonting. Hon kom in igen och gav mig mer. Hjälpte inte. Jag trodde att jag skulle dö av smära. JAg låg som en liten kötbulle i sängen och grät. Kramade Hannas hand och in kom sköterskan för 3dje gången. Med morfin. Sista sprutan. Det hjälpte inte. Efter den sprutan fick jag inte få mer morfin. Hade redan fått mycket för min storlek. Jag ville hem ! Jag ville bara hem. Ta mig härifrån. Efter x antal timmar i smärta kände jag att jag kan nog ta mig igenom det här . Bara jag kommer vem. Vinglandes av allt morfin och med Hanna under armen gick jag och sa att ja ville hem. "Hur mår du Malin då? Känner du dig redo för att åka hem?" JA! jag vill hem NU ! Jag bet ihop och gav dem ett leénde mellan tårarna. Gick ut med Hanna och spydde som en gris precis utanför avdelningen. Hade vid denna tidpunkt ringt pappa och sagt att han måste komma och hämta mig . Finns inte en chans i världen att jag klarar åka buss nu. Han kom och vi åkte hem. Det var dagar av smärta jag hade framför mig . ALDRIG MER tänkte jag...