malinjosefinee

Kärlek till ett djur kan vara mer värt en till människan
Människor kan vara elaka och krossa ens hjärta
Ett djur krossar inte sin väns hjärta
Ett djur är ärligt
Älskar man ett djur älskar de dig
TA VÄLL HAND OM DITT DJUR..

Min prins blev 10år. När vi fick honom var han livrädd. Vi fångade honom tillsammans med hans syster från stallet i Tofta när vi hade våra hästar där. Dem var stallkattens kattungar. Dem var vildkatter kan man ju säga. Men vi hade bestämt oss för att vi skulle ta hand om dessa två. Flera flera veckor satt vi på höloftet och försökte få dem att ta kontakt. Gav dem mjölk å grädda å fjäskade med dem. Det var en hona och en hane såg vi tillslut. Vi ville ha bäggetvå. Vi döpte dem snabbt till Maja och Pelle. Maja var mer social än Pelle. Pelle va en liten fegis som gömde sig bakom Maja. Men han va så otroligt söt. En dag så fick vi tag på Maja. Vi stoppade in henne i den mysiga lilla buren vi hade tagit med oss och så tog vi hem henne. Hon var lite reserverad i början men tillslut så gjorde hon sig hemmastad snabbt hemma hos oss. Men jag ville ha Pelle me. Fasten han var livrädd och osocial. Han va min katt redan när jag såg honom första gången.

Vi försökte dag efter dag att få tag i honom men ville ju inte skrämma honom mer än va han va... Men så en dag när mamma inte var me i stallet utan det var jag och Linda (En kompis till mamma) Som var i stallet.. Då fick vi äntligen tag på min lilla prins. Jätte förvirrad och rädd tog vi hem honom till Maja. Och Maja försökte och försökte att visa honom runt typ. Men han var jätte rädd. Jag och Mamma satt med honom i samma rum flera timmar per dag för att han skulle vänja sig men han var livrädd. Han gick armgång på fönsterkarmarna för att han inte vågade gå på golvet. Han gömde sig inne i fotöjler och soffor.. Det tog tid innan han gjorde små närmanden.
Och det var BARA till mig och Mamma. Alla andra var han jätte rädd för.

Han blev bättre och bättre med åren men var fortfarande rädd så fort det kom någon som han inte kände igen och det tog tid innan man kunde klappa han snabbt. Han var osäker och när han blev rädd så rev han . Men aldrig på mig eller Mamma.

Maja var översocial. Hon va den coola syrran som kunde göra allt. Hon klättra upp på hustaket från altanen och hämtade fågelungar å va skit stolt. Men pelle han låg hällre i en buske nära huset där han kunde spionera utan att någon såg honom.
Sen fick vi reda på att Maja väntade kattungar.
Och kattungarna kom. Två svarta tjejer och två randiga killar. Selma Tyra Måns och Sune. Vi bestämde oss snabbt för att behålla alla. Men Sune fick ett nytt hem hos några kompisar till familjen. Men Selma Tyra och Måns fick stanna hos oss. Pelle blev nu lite mer social och han var super snäll mot kattungarna.

När Mamma och Göran var bort resta nått år senare så blev tyvärr Tyra överkörd och omkom. :(
Året efter de så blev även Maja överkörd och omkom...
Maja och Tyra var dem tuffaste som skulle se sig omkring lite extra hela tiden.

Men så efter de har vi bara haft Pelle och Selma och Måns.
Efter att Pelles syster Maja dog så fick han typ en knäpp.
Han blev mer och mer social för hela tiden. Men fortfarande mest till mig och mamma.

Det senaste åren nu har Pelle älskat alla människor som kommer . Han har hoppat upp i knät å kelat med alla som sätter sig ner. Han kommer som ett skott så fort man ropat på honom och han har bara velat ha all kärlek han kan få.

Han gick från vildkatt som bara tydde sig till mig och mamma till att älska alla människor och bli den mysigaste. Detta tog typ 8år.
Många har tyckt att han va knäpp men jag har älskat honom från första stund. Det är han jag har saknat när jag flyttat runt i Sverige. Och det är han som kommit springade så fort jag kommit hem till mamma.

Han blev iaf strax över 10år. Jag visste att Mamma skulle till vetrinären imorse med honom för han fått en knöl i munnen. Han var jätte smal nu i slutet men han mådde jätte bra. Han åt men han gick inte upp i vikt. Och så var han inne mest och sov. Så mamma ville åka och kolla hans njurvärden och även knölen i munnen. Men när mamma ringde imorse hörde jag direkt att någonting var fel. Hon kunde inte hålle gråten inne och då förstod jag att min lille prins hade fått somna in.
Jag vet efter att ha pratat med Mamma och allt att det var det bästa för honom för hans njurvärden va jätte höga och han hade blåsljud på hjärtat m.m. Han led inte nu.. Men han hade gjort de snart om vi inte hade hjälpt honom.
Jag vet att han har de bra med syrran Maja å lille Tyra nu...

Men att förlora ett djur gör såå ont! Mamma sa att hon pussade honom hejdå från mig. Men jag hann aldrig göra de. Han va min lilla bäbis. Min lilla katt.. :'(