Reggio Emilia

"Ett barn har hundra språk
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
De tvingar en att tänka utan kropp
och handla utan huvud.
Leken och arbetet,
verkligheten och fantasin,
vetenskapen och fantasteriet,
det inre och det yttre
görs till varandras motsatser."

Så började det
Dikten är skriven av Loris Malaguzzi och utrycker många av de grundläggande tankarna inom Reggio Emilia filosofin. Språken är en metafor för barnens uttryckssätt. Malaguzzi menade att det inte ska finnas några gränser mellan lek och lärande.

Det hela började efter andra världskriget när föräldrar i staden Reggio Emilia i norra Italien ville att deras barn skulle få möjlighet att växa till självständiga individer utan krig och förtryck. Föräldrarna ville skapa ett alternativ till den starkt hierarkiska katolska kyrkans barnomsorg.

En av grundtankarna hos Loris Malaguzzi är att barn vill veta, de skapar sin egen kunskap. Hjärnans naturliga tillstånd är att forska, att låta tankarna ställa frågor. Den vuxne är medforskare och utmanare. På så sätt ska barnen få redskap att hantera och möta den komplexa värld vi lever i.

Malaguzzi betonar att Reggio Emilia filosofin inte är färdiga program som kan kopieras till en annan tradition eller kultur, utan man måste arbeta utifrån sina egna förutsättningar och omständigheter. Man kan inspireras av dess tankar; att alla barn kommunicerar på olika sätt med olika uttrycksmedel och att alla barn barn bär på en egen historia och egna erfarenheter.

Loris arbetade som barnomsorgschef i Reggio Emilia fram till sin död 1994 och filosofin har fått stor internationell spridning. Forskare och pedagoger reser till staden Reggio Emilia för att studera pedagogiken.

Vad innebär det?
Reggio Emilia är ett pedagogiskt arbetssätt som bygger på tron på människans möjligheter, respekt för barnet och en övertygelse om att alla barn föds rika och intelligenta med en inneboende drivkraft att utforska världen. Det är ett arbetssätt som uppmuntrar tron på den egna förmågan, olikhet, solidaritet och samarbete.

Reggio Emilia är en pedagogik som ständigt förnyas och utvecklas, med barnens behov som utgångspunkt och i takt med det moderna samhällets snabba förändring. Man kan inspireras av grundtankarna och utveckla dem i sitt eget sammanhang, utifrån sina egna förutsättningar.

Hur funkar det?
Kortfattat kan man kan säga att det handlar om ett förhållningssätt där vi tror på det kompetenta barnet som vill, kan och duger. Genom att arbeta med dokumentation och ett reflekterande arbetssätt vill vi skapa förutsättningar för barnen för att inte släcka deras lust och nyfikenhet.

Stor del av verksamheten bygger på frivillighet - alla måste inte göra allt. Rättvisa innebär inte att alla måste göra samma saker. Genom att uppmuntra eget tänkande och kreativitet uppmanas också mångfald och oliktänkande. Genom att bemöta barnet istället för att bedöma barnet eller dess handlingar, ställer vi ofta frågan Hur tänkte du nu?

Inom Reggio Emilia filosofin kallas miljön för "Den tredje pedagogen", barnet och pedagogen är de första två. Genom att skapa en miljö som är inspirerande, självinstruerande, tillgänglig och åldersanpassad ska barnet kunna påverka sin egen vardag och på så sätt ta makten över sin dag på förskolan. Material ska vara väl synligt och tillgängligt för barnen. Miljön ska inbjuda till lek och aktivitet och vara rik på sinnesupplevelser för att skapa nyfikenhet, lust och förundran hos barnen.

Det är processen och inte den färdiga produkten som är intressant, då barnets kreativa förmåga syns i processen. Genom att dokumentera barnens lek, kommunikation, konfliktlösning, skapande och konstruktioner blir man som pedagog mer lyhörd och respektfull för de förmågor barnet besitter.


Ha en underbar dag allesammans.
Idag skall vi kolla på våran lilla bäbis igen :D Längtar.

/Love